Samtalscoach kundupplevelser
Vill du dela med dig av din upplevelse, mejla mig på Mari.sandblom@gmail.com så lägger vi in den på sidan
När jag fick möjlighet att träffa dig Mari så var jag väldigt stressad och mådde dåligt, har jag förstått i efterhand. När jag tänker på det nu i efterhand så räddade dessa stunder min tillvaro och mitt mående. Jag fick hjälp med att ”pausa”, reflektera och ändra saker i min yrkesdag men jag fick också pushning att göra saker utanför jobbet som inte blivit av på ett tag. Även saker som inte ändrades i arbetsdagen blev jag mer medveten om och bara det hjälpte min stress att bli mer hanterbar och till viss del minska.
Det var bra att det fanns en regelbundenhet i mötena så att det fanns ”en deadline” , en påminnelse om det vi pratat om, som gjorde att mina tankar gick vidare även mellan mötena.
Jag lärde mig saker som jag nu, även om vi inte har möten, kan påminna mig själv om.
Stort tack för de tillfällen jag fått möjlighet att träffa Dig Mari!!!!
/Charlotta
Hej Marie!
Hoppas allt är bra med dig. Vill gärna tacka dig för att jag fick möjligheten att träffa dig under ett helt läsår. Kommer ihåg första gången vi sågs och jag bara såg mig på ytan. Tyckte att livet var bra och ville nog gärna ha det som det var tills du visade mig hur mina prioriteringar såg ut. Fick mycket att fundera på och längtade genast efter nästa gång vi skulle ses.
Insåg att för första gången, att tiden med dig handlade bara om mig, vilket jag inte prioriterat i mitt liv. Så mycket att fundera på och reflektera kring. Tills vi kom in på hur präglad man är av sina föräldrar. Hur skulle jag kunna ändra på mig själv för att ta mer plats och ville jag göra det. Kunde det inte bara vara, kan man inte bara vara som man är? Nej, det går inte. Inte när andra klampar in och tar över ens liv, då behöver man sätta en gräns. Gränser har aldrig varit viktiga för mig eller…
Sen kom för mycket bedrövelser på en gång med blindtarm och hudcancer och livet gick sönder lite grann åtminstone för några veckor. Men så skönt då fanns du där och stöttade mig.
Nu har en hel sommar gått med mycket sol och värme. Jag har det bra och tycker fortfarande att livet är bra. Är fortfarande lika glad som när vi träffades första gången. Men du fick mig att se mig och prioritera mig speciellt när det blåser orkaner. Då tänker jag på berget, den underbara meditationsberättelsen.
Jag försöker arbeta med mina inre och yttre gränser, vet att det är viktigt för att jag ska kunna fortsätta att vara den jag vill vara, men så svårt.
Tack för din förmåga att kunna se lite bakom och vid sidan om en som person. Så många tankar och reflektioner samt att du delade med dig av ditt eget liv. Hoppas verkligen att ses igen.
Många Kramar till dig!
Petra