Kundupplevelser

(Vill du dela med dig av din historia, mejla oss på info@gstraining.se så lägger vi in den på sidan)
Allt har blivit bättre 6 jun 2017 ”Framåt” var det enda uttryck jag kunde relatera till Med mina nyss fyllda femtio år har jag blickat bakåt de senaste åren. Psykisk ohälsa ansåg jag mig ha först på mitten av 2000-talet med depression efter några slitsamma år som samordnare på ett gruppboende för psykisk funktionsvariationer. Mitt första sammanbrott på våren -90 som antaligen berodde på ett överfall hösten dessförinnan med efterföljande intensiv psykodynamiskt terapi i två år och ett år i ett gruppboende för borderlinepatienter,  betraktade jag som en tillfällig formsvacka. Visserligen skämdes jag för att jag kunde stämplas som psykiskt sjuk och mörkade det med distanskurser på universitetet under samma period men det påverkade inte mitt höga tempo i livet. Jag studerade, arbetade och tränade mycket till att jag varje kväll stupade i säng. Jag föraktade andra som inte kunde hålla samma hastighet och blev irriterad eller rastlös om jag behövde sänka tempot under kaffepauser, socialt eller under semestrar eller andra långledigheter. Gillade aldrig att reflektera, stanna upp och berätta hur jag kände mig och ansåg att de människor som gjorde så var förlorare. Omedvetet höll jag en stark inre oro under kontroll på det sättet. En oro som jag varken hade inre bilder eller ord till. Bara den fysiska smärtan uppfattade jag som ett problem Först när jag fick många fysiska besvär som migrän, tinnitus, magsår och hjärtklappning som jag gick till akuten för flera gånger och inte förbättrade mina resultat idrottsligt började jag bekymra mig för hur det var fatt. Läkarna förstod inte att jag var på väg till utmattningssyndrom och djup depression förrän jag blev sängliggande i tre veckor med kraftig huvudvärk med hjärnskakning efter ett fall med bakhuvudet mot marken. Tog mig sen inte upp ur sängen och allt blev svart. Jag uppfattade mig inte förmögen att leva och förstod inte heller hur jag skulle bli bättre. Jag kunde gå vilse i för mig kända miljöer, tappa ord, förmågan att planera och se framåt försvann, ljud och ljus kunde stänga av min förmåga att tänka och koncentrera mig på andra. Plötsligt blev jag oerhört rädd för att bli överfallen, våldtagen och utsättas för aggressivitet som jag utsatts för som ung men inte tidigare hade några reaktioner kring överhuvudtaget.  Jag skämdes kopiöst för att jag inte var frisk. Blev sjukskriven på heltid och isolerade mig under två år. Under tio år prövade jag ett tiotal antidepressiva mediciner, en fantastisk heldygnsvård på Vidarkliniken med intregrativ vård som komplement till skolmedicinen, fysioterapeuter, samtalsterapeuter, läkare osv men upplevde ingen förbättring. Till sist föll alla bitar på plats Först nyligen har jag börjat förstå hur allt hänger ihop. Sakta blev jag bättre men resan dit har varit så svajig att jag flera gånger försökt ta mitt liv för att jag inte upplevde att jag på något sätt kände mig bättre.  I sju år har jag varit heltidssjukskriven och fått alla verktyg som tänkas för att reglera mina känslor och hjälpa hjärnan att få vila.  Den dagen jag insåg att jag var tvungen att ändra i stort sett allt jag var och släppa de tidigare målen jag hade kunde läkningen börja. Länge har jag varit olycklig för att min depression inte har gått att medicinera och att jag inte tagit mig tillbaka till lönearbete. Istället koncentrerade jag mig på att finna ett inre lugn och inte exponera mig för miljöer som skapar mer stress. Då minskade också depressionen av sig självt. Mitt recept till hälsa För det första lärde jag mig acceptera att jag har psykisk ohälsa och att det inte är konstigare än att ha ett brutet ben. Jag är inte heller ensam. Det är faktiskt ovanligare att folk inte har erfarenhet av psykisk ohälsa. Fantastiska Fountain House hjälpte mig att inse att jag har flera friska sidor och att mina diagnoser inte är detsamma som vem jag är som person. Det stigmat var nog det som var svårast att ta mig förbi. Att våga stå upp för den jag är och att min psykiska ohälsa till och med hjälpt mig bli en bättre människa. Mitt liv har blivit bättre på många sätt än innan jag helt slutade fungera. Människor som hjälper mig att bättre förstå vad jag går igenom är ovärderliga. Det tar ibland tid att inse vilka de är och i mitt fall blev det Göran Salaj med sina stora kunskaper om kroppen och som snabbt minskar smärtor. Han har jag gått till i minst femton år och har alltid funnits till hands. Tommy Tedelund på Telge rehab har lärt mig vad jag klarar av att träna med och vad jag behöver undvika träningsmässigt, Ursula Flatters från Vidarkliniken har hjälpt mig förstå att det finns många aspekter att tänka på för att skapa ett hälsosamt liv, och Peder Björling som har varit den läkare jag mest litat på under en längre tid liksom Johan Söderlund. Alla dessa nämnda personer är professionella och är specialister av olika slag som jag har haft turen att få återkomma till under flera år.   Jag såg också till att minska mina utgifter för att slippa känna att jag inte kunde leva på sjukpenning. Att se besparingarna försvinna och ändå inte ha råd med tandläkarbesök eller nya glasögon fick mig att uppleva livets slut som socialbidragstagare och känna mig värdelös som människa när jag inte kunde vara produktiv. Att inte vara en god människa för att jag belastar bidragssystemet är ju helt fel tänkt.  Att hitta sätt att vila hjärnan så ofta som möjligt kommer alltid att vara viktigt för mig som utmattad. Hjärnan är lite känsligare än andras efter ett allvarligt tillstånd av utmattning. Mina sätt är att regelbundet promenera långsamt i skogen, en viss typ av massage, långa varma duschar, skriva och att meditera utan att styra tankarna, att alltid försöka vara medveten om de känslor jag upplever och acceptera alla de känslor jag har. Idag kan jag ibland få en tanke om att det är enklare att dö än att försöka leva men kan sen konstatera att det just bara är en tanke även om den kan kännas smärtsam att ha. Ingen styr sina tankar utan det jag kan göra är att välja vilken tanke jag ska agera ur.  Att välja sysselsättning utifrån en accepterande arbetsplats är också väldigt viktigt för mig och jag har valt att fördjupa mig i att hjälpa andra att bättre förstå psykisk ohälsa på olika sätt. Jag informerar gärna alla som är intresserade av hur överlägsen Fountain House är för att hjälpa personer med psykisk ohälsa i att utvecklas i yrkeslivet och att växa som människor. Jag stöttar gärna människor i att chatta om pskisk ohälsa som moderator på Mind och jag hjälper beställare via RSMH (Riksförbundet för social och mental hälsa) att utvärdera företag med gruppboenden och organisationer i öppen- eller slutenvård att utvärdera sina verksamheter i min egenskap som brukarrevisor. Många platser inom psykiatrin borde stängas ned för att i grunden göras om.  Jag har bittert fått erfara hur jag blivit sämre av viss vård.   Sist men inte minst så undviker jag numera platser som ökar min stress så länge som mina trauman triggas i där många människor vistas, miljöer där folk både pratar och lyssnar på musik, etcetera. Vissa ränder går inte att tvätta bort ur mig så då får jag anpassa mig till det. Det enda jag saknar ur mitt gamla liv är ambitionen att få bestiga höga berg. Men det kan jag stå ut med att det inte blir av. Mitt spänningssökande kanske kan ersättas med att hoppa fallskärm? Livet är värt att leva, för utan liv har jag ingenting. Ulrika Westerberg
För några år sedan var jag med om en trafikolycka där jag blev påkörd bakifrån. Detta har resulterat i att jag under en lång tid haft en värk & stelhet i nacken som hela tiden funnits där. Styrketräning har underlättat men ej tagit bort den underliggande känslan. Efter behandling av er så har nu detta totalt försvunnit och jag känner inte längre av någon värk eller stelhet. Det har helt enkelt tagit bort det som fanns! Otroligt vad detta kan hjälpa. Tack. Med vänlig hälsning Piere Nordin
Qinopractic Qinopractic Medicinsk stötvåg Medicinsk stötvåg Akupunktur/ultraljud Akupunktur/ultraljud Medicinsk laser Medicinsk laser Massage Massage Stolt sponsor Stolt sponsor
Copyright GS Training QINOpractic & Rehab  AB   All Rights reserved 2017
(Vill du dela med dig av din historia, mejla oss på info@gstraining.se      så lägger vi in den på sidan)

Kundupplevelser

Allt har blivit bättre 6 jun 2017 ”Framåt” var det enda uttryck jag kunde relatera till Med mina nyss fyllda femtio år har jag blickat bakåt de senaste åren. Psykisk ohälsa ansåg jag mig ha först på mitten av 2000-talet med depression efter några slitsamma år som samordnare på ett gruppboende för psykisk funktionsvariationer. Mitt första sammanbrott på våren -90 som antaligen berodde på ett överfall hösten dessförinnan med efterföljande intensiv psykodynamiskt terapi i två år och ett år i ett gruppboende för borderlinepatienter,  betraktade jag som en tillfällig formsvacka. Visserligen skämdes jag för att jag kunde stämplas som psykiskt sjuk och mörkade det med distanskurser på universitetet under samma period men det påverkade inte mitt höga tempo i livet. Jag studerade, arbetade och tränade mycket till att jag varje kväll stupade i säng. Jag föraktade andra som inte kunde hålla samma hastighet och blev irriterad eller rastlös om jag behövde sänka tempot under kaffepauser, socialt eller under semestrar eller andra långledigheter. Gillade aldrig att reflektera, stanna upp och berätta hur jag kände mig och ansåg att de människor som gjorde så var förlorare. Omedvetet höll jag en stark inre oro under kontroll på det sättet. En oro som jag varken hade inre bilder eller ord till. Bara den fysiska smärtan uppfattade jag som ett problem Först när jag fick många fysiska besvär som migrän, tinnitus, magsår och hjärtklappning som jag gick till akuten för flera gånger och inte förbättrade mina resultat idrottsligt började jag bekymra mig för hur det var fatt. Läkarna förstod inte att jag var på väg till utmattningssyndrom och djup depression förrän jag blev sängliggande i tre veckor med kraftig huvudvärk med hjärnskakning  efter ett fall med bakhuvudet mot marken. Tog mig sen inte upp ur sängen och allt blev svart. Jag uppfattade mig inte förmögen att leva och förstod inte heller hur jag skulle bli bättre. Jag kunde gå vilse i för mig kända miljöer, tappa ord, förmågan att planera och se framåt försvann, ljud och ljus kunde stänga av min förmåga att tänka och koncentrera mig på andra. Plötsligt blev jag oerhört rädd för att bli överfallen, våldtagen och utsättas för aggressivitet som jag utsatts för som ung men inte tidigare hade några reaktioner kring överhuvudtaget.  Jag skämdes kopiöst för att jag inte var frisk. Blev sjukskriven på heltid och isolerade mig under två år. Under tio år prövade jag ett tiotal antidepressiva mediciner, en fantastisk heldygnsvård på Vidarkliniken med intregrativ vård som komplement till skolmedicinen, fysioterapeuter, samtalsterapeuter, läkare osv men upplevde ingen förbättring. Till sist föll alla bitar på plats Först nyligen har jag börjat förstå hur allt hänger ihop. Sakta blev jag bättre men resan dit har varit så svajig att jag flera gånger försökt ta mitt liv för att jag inte upplevde att jag på något sätt kände mig bättre.  I sju år har jag varit heltidssjukskriven och fått alla verktyg som tänkas för att reglera mina känslor och hjälpa hjärnan att få vila.  Den dagen jag insåg att jag var tvungen att ändra i stort sett allt jag var och släppa de tidigare målen jag hade kunde läkningen börja. Länge har jag varit olycklig för att min depression inte har gått att medicinera och att jag inte tagit mig tillbaka till lönearbete. Istället koncentrerade jag mig på att finna ett inre lugn och inte exponera mig för miljöer som skapar mer stress. Då minskade också depressionen av sig självt. Mitt recept till hälsa För det första lärde jag mig acceptera att jag har psykisk ohälsa och att det inte är konstigare än att ha ett brutet ben. Jag är inte heller ensam. Det är faktiskt ovanligare att folk inte har erfarenhet av psykisk ohälsa. Fantastiska Fountain House hjälpte mig att inse att jag har flera friska sidor och att mina diagnoser inte är detsamma som vem jag är som person. Det stigmat var nog det som var svårast att ta mig förbi. Att våga stå upp för den jag är och att min psykiska ohälsa till och med hjälpt mig bli en bättre människa. Mitt liv har blivit bättre på många sätt än innan jag helt slutade fungera. Människor som hjälper mig att bättre förstå vad jag går igenom är ovärderliga. Det tar ibland tid att inse vilka de är och i mitt fall blev det Göran Salaj med sina stora kunskaper om kroppen och som snabbt minskar smärtor. Han har jag gått till i minst femton år och har alltid funnits till hands. Tommy Tedelund på Telge rehab har lärt mig vad jag klarar av att träna med och vad jag behöver undvika träningsmässigt, Ursula Flatters från Vidarkliniken har hjälpt mig förstå att det finns många aspekter att tänka på för att skapa ett hälsosamt liv, och Peder Björling som har varit den läkare jag mest litat på under en längre tid liksom Johan Söderlund. Alla dessa nämnda personer är professionella och är specialister av olika slag som jag har haft turen att få återkomma till under flera år.   Jag såg också till att minska mina utgifter för att slippa känna att jag inte kunde leva på sjukpenning. Att se besparingarna försvinna och ändå inte ha råd med tandläkarbesök eller nya glasögon fick mig att uppleva livets slut som socialbidragstagare och känna mig värdelös som människa när jag inte kunde vara produktiv. Att inte vara en god människa för att jag belastar bidragssystemet är ju helt fel tänkt.  Att hitta sätt att vila hjärnan så ofta som möjligt kommer alltid att vara viktigt för mig som utmattad. Hjärnan är lite känsligare än andras efter ett allvarligt tillstånd av utmattning. Mina sätt är att regelbundet promenera långsamt i skogen, en viss typ av massage, långa varma duschar, skriva och att meditera utan att styra tankarna, att alltid försöka vara medveten om de känslor jag upplever och acceptera alla de känslor jag har. Idag kan jag ibland få en tanke om att det är enklare att dö än att försöka leva men kan sen konstatera att det just bara är en tanke även om den kan kännas smärtsam att ha. Ingen styr sina tankar utan det jag kan göra är att välja vilken tanke jag ska agera ur.  Att välja sysselsättning utifrån en accepterande arbetsplats är också väldigt viktigt för mig och jag har valt att fördjupa mig i att hjälpa andra att bättre förstå psykisk ohälsa på olika sätt. Jag informerar gärna alla som är intresserade av hur överlägsen Fountain House är för att hjälpa personer med psykisk ohälsa i att utvecklas i yrkeslivet och att växa som människor. Jag stöttar gärna människor i att chatta om pskisk ohälsa som moderator på Mind och jag hjälper beställare via RSMH (Riksförbundet för social och mental hälsa) att utvärdera företag med gruppboenden och organisationer i öppen- eller slutenvård att utvärdera sina verksamheter i min egenskap som brukarrevisor. Många platser inom psykiatrin borde stängas ned för att i grunden göras om.  Jag har bittert fått erfara hur jag blivit sämre av viss vård.  Sist men inte minst så undviker jag numera platser som ökar min stress så länge som mina trauman triggas i där många människor vistas, miljöer där folk både pratar och lyssnar på musik, etcetera. Vissa ränder går inte att tvätta bort ur mig så då får jag anpassa mig till det. Det enda jag saknar ur mitt gamla liv är ambitionen att få bestiga höga berg. Men det kan jag stå ut med att det inte blir av. Mitt spänningssökande kanske kan ersättas med att hoppa fallskärm? Livet är värt att leva, för utan liv har jag ingenting. Ulrika Westerberg
För några år sedan var jag med om en trafikolycka där jag blev påkörd bakifrån. Detta har resulterat i att jag under en lång tid haft en värk & stelhet i nacken som hela tiden funnits där. Styrketräning har underlättat men ej tagit bort den underliggande känslan. Efter behandling av er så har nu detta totalt försvunnit och jag känner inte längre av någon värk eller stelhet. Det har helt enkelt tagit bort det som fanns! Otroligt vad detta kan hjälpa. Tack. Med vänlig hälsning Piere Nordin